Idag den 4 september 2002 berättar Nicki om sin vardag.
Fler
vardagskåserier>>
|
|
| Ett
hundliv att vara mamma till fem små
.
Voff, voff ja så är man sliten fembarns mor igen. Men denna gången så visste jag ju vad jag gav mig in på när matte berättade att jag skulle få besök av en kar . Fast "kar" och "kar" fru Blom. När Carl Gunnar och Monika kom en av de varmaste dagarna i juni med en liten sprätt av en hane så blev jag lite besviken först. Sluggo som de kallade de honom, var en typisk nybörjare men jag kan lova att han kom sig, en hel timme höll vi på !!!!!. Men det är klart som den födda feministen (jag är en av de fem feministerna som föddes på internationella kvinnodagen 99) så morrade och mopsade jag ett tag,, bara så han skulle få klart för sig vem som bestämde vart skåpet skulle stå. Sen kom
ju de hopplöst långa veckorna där vi kvinnor verkligen
får visa att vi är av ett segare virke än karlarna.
Tänk er nästan 60 dagar med ihållande illamående
och det i den värmen som det var i sommar! Så jag höll
på att ge matte gråa hår efter som jag inte ville
äta. Nåja lite köttfärs och kyckling och andra
godbitar kunde man ju tvinga ner, men inte detta äckliga hundfoder
de försöker få en att äta. I mitt tillstånd
skulle det vara riktig mat annars kan det vara. Jag tycker att matte och husse är lite konstiga, nu har de "döpt" om mig till "Gräddkannan". Och när jag då la huvudet på snedden för att fråga vad de menar, så pekade de bara på mina valpar. Bara för att jag har så mycket mat åt de små, behöver de väl inte vara oförskämda heller. Fast det är klart den ena valpen ser ju mer ut som en korsning mellan hund och flodhäst säger alla, men jag vet ju inte vad en flodhäst är så det är väl bäst att se förolämpad ut. Nu har alla fått ögon och nu börjar den lite jobbigare tiden när alla skall bita mig i öronen och kliva runt på mig som jag är något klätterstativ. Men vad uthärdar vi inte för att våra små krabater, de är ju rätt söta . Det är en så kort tid säger matte, men jag vet inte det jag. Mat skall de ha dygnet runt, sen skall jag tvätta de och vakta så att de inte hittar på något ofog. Jag hinner för hundan inte jaga en fågel eller något annat. Bara slit och släp hela dagarna. Fast när alla ligger där i en stor hög och sover och är hur söta som hälst, då är jag allt väldig stolt! Men nu skall jag gå och ge mina små lite nattmat, innan jag säger åt matte att nu är det dags att släcka för i dag. Voff voff från Nicki till er alla ute i etern. Genom matte
Laila Sigvardsson |