Vaffmors på er. Frodo här igen med en ny rapport från mitt liv och leverne här i Ljustorp. Jag är nu drygt fyra år och har i stort sett fått till omvärlden som jag vill. Jag sover var jag vill, äter när jag vill och går på promenader och leker när jag vill. Visar husse och matte den minsta tendens till ouppmärksamhet eller olydnad så är det bara att se bedrövlig ut och gnissla olyckligt så är ordningen snart återställd. Som motprestation skäller jag på allt som rör sig på tomten samt hämtar då och då en tennisboll på kommando. Om jag är på humör. Det enda jag inte riktigt fått ordning på så är det kosten. Jag är ju ganska korv- och pastejinriktad men det blir mest morötter.
Morötter är rätt gott men blir lite enformigt i längden.

I går åt jag upp en katt. Åt upp en katt sa jag. Det är väl inget märkvärdigt med det. Det finns så mycket katter så. (Tack Fridolf Rhudin). Kanske inte direkt åt upp. Mera skrämde upp. I ett träd. Vad gäller träd så har allas vår skapare Överbordern faktiskt gjort ett misstag. Katter är ena hejare på att klätta i träd. Inte jag. Däri ligger misstaget. En bit kommer jag väl men sen får jag problem med omfördelningen av vikten och börjar liksom hasa neråt på det mest försmädliga sätt. Återstår att hoppa och skälla. Det är jag bra på men det är inte så effektivt. Detta lär sig katterna snart och sitter där och ser ut som om de ägde världen. Jädrans loppkuddar. Jag såg tydligt att Jönssons fula gulkatt hade kattsand på bakbenen häromdagen. Hohoho.

Inte för att det finns så många katter kvar häromkring längre. Det är väl Jönssons fula gulkatt och... ja det är väl bara den egentligen numera. Men den är en jävul i fuskpäls. 23 kilo tror jag. Ärrig och vindögd. Den ska snart bli ännu ärrigare och vindögdare. Inte finns här längre några rävar eller rävlingar. ”Lite tomt” säger husse ”undrar vad det beror på?”

Som ni kanske förstår så har jag fått gå lite lös ett tag. Men inte nu längre. Björktrastarna har nämligen fått ungar.Vilka festliga lättskrämda typer! Inte kan de gömma sig heller. När de är riktigt små så tror de inte att de kan flyga men jag brukar lära dem. Mitt bidrag till ungdomens fostran och utveckling så att säga. Någon kanske jag lärde lite väl eftertryckligt så nu är det det kära gamla kopplet igen.

Jag har ränt runt i några ringar med Monica i år igen. Det är riktigt lajbans och har tydligen gått rätt bra även om domaren i Vännäs inte tyckte jag var i päls riktigt. Vadå inte i päls? Det var en varm junidag så jag hade ju sommarkostymen på mig så klart. Det där måste hon ha fått om baktassen. I Vännäs bodde vi i en trevlig stuga. Tyvärr hade de en stor och vildsint schäfer lös där så det blev lite oroligt men jag behärskade mig föredömligt. Husse har sagt att jag inte får äta schäfrar mellan målen. Jag tappar bara aptiten och pälsglansen blir lidande.

Veckan före utställningarna fick jag bo hos Monica och överste CG en vecka för att komma i form. Där är det lattjo. Gott om snygga tjejer och skojsiga valpar. Lite väl framfusiga kanske. De kunde visa mer respekt för äldre. Tyvärr så har Monica också fallit för morotstrenden annars är Näsviken mitt favoritspa.

Husse hade lovat mig att bjuda på MacDonalds om jag uppförde mig bra i ringen och
häromdagen åkte vi dit. Jag satt kvar i bilen, lätt dräglande vid tanken på cheeseburgare och strips, medan husse gick in och handlade. När han kommer ut så får jag en alldeles egen påse som jag öppnar förväntansfullt. Gissa vad som var i den? Morötter! Tror ni inte de har börjat sälja morötter på en hamburgerrestaurang. Där går väl gränsen i alla fall. Jämrans USAimperialister! Jag fick smaka på husses QP så jag lugnade mig något men husse ska man aldrig lita på har jag lärt mig. Men han ska få igen. Nästa gång han ska få mig att rulla runt inför publik så ska jag bara se oförstående ut och gå därifrån.

Nu måste jag sluta. Måste kolla om Ryssland lyckas kvittera mot Portugal. Annars vi ska till fjällen i sommar igen och jaga rip...eeeh studera fjällfloran menar jag. Hoppas
vi ses i Svenstavik.

vaffmors
från eder ödmjuke

Frodo