Vaffmors från Frodo!
Ni har väl nästan glömt mig förstås eftersom det var så länge sedan jag hörde av mig men här är jag i alla fall med en ny rapport från mitt liv i Ljustorp.
Vi har flängt omkring som vanligt halva sommaren. Kul i och för sig men jag blir väldigt trött på bilåkandet och trivs egentligen rätt bra hemma. Men det är väl nyttigt att vidga sina vyer.

Först for vi till fjälls och bodde ett helt gäng i Lindahls Fjällgård i Jämtland. Jag tycker om när det är många. Ingen har koll på hur mycket godis jag får och det finns många som sticker åt mig en läckerbit eller har tid med en lekstund. Särskilt efter middagarna av någon anledning...

Vi traskade mycket, badade i alla sjöar och besteg en fjälltopp. Det var rätt slitsamt måste jag medge. Jag gick lös hela vägen utom på slutet när det blev så brant att husse inte klarade det själv utan måste koppla mig för att få draghjälp. Vi var rätt flåsiga allihop på toppen men som sagt, hade jag sluppit släpa på husse hade det gått som en dans.

På vägen ner så lärde jag mig att det ofta satt en ripkull i björkdungarna och lyckades nästan fånga några genom smygnings- och överraskningsmetoden. Vid en dunge hade jag så gott som en i mungipan när husse slänger sig som en panter över mig och gör en feg knätackling som fick mig alldeles ur balans. Rätt imponerande. Han kanske faktiskt har varit handbollsmålvakt som han alltid yrar om till Sportnytt. Jag jagade inte ripor på flera minuter.

Efter den veckan så skingrades alla och jag, husse och matte for in i Norge, till atlantkusten och Vingsand. Där har jag varit med förut och kände alla. Vi for ut och havsfiskade en dag. Jag i min vackra oranga flytväst som alla skrattar åt. Men jag står över sådant. De andra fick präktiga torskar och sejar. Husse fick en breiflabb. Någon sorts jättesimpa. Otroligt ful men rätt god, det lilla som gick att äta på den. Svansen.

På vägen hem så rastade vi en natt i Åre. Matte, husse och jag busade hela kvällen i Åresjön .I regnet, under regnbågen.

Väl hemma så sov vi några timmar, tvättade kläder och slickade tassar och sedan iväg till Höga Kusten och Bönhamn. Där känner jag några trevliga hundar men där finns också två katter som jag helst undviker. Jag gillar att jaga katter men de här två går inte att jaga. Om jag går emot dem så reser de sig och gäspar och säger "Kom då pysen, och låt allt hopp fara". Ibland så inser även jag mina begränsningar. Live and let live, tänker jag, och går åt något annat håll.

I Bönhamn så åt husse och matte stekt strömming och sikmackor. Någon fick ligga under bordet och äta klickar kallt potatismos..

På kvällspromenaden i Bönhamn träffade vi på en gigantisk padda med ett sorgset utseende. Han såg så ledsen ut att jag gick fram och slickade honom tröstande över ryggen. Det gör jag inte om. Hur det smakade kan jag inte beskriva för jag får inte svära för husse men jag spottade hela vägen hem och där borstade jag tänderna tre gånger. Jag kommer aldrig mer att vara medkännande mot någon padda. Lömska typer.

Jag går på blåbärskurs förresten. Varje torsdag kväll är det långpromenad i skogen. Jag får gå först med mitt särskilda blåbärshalsband och husse går efter med en lång gul lina. Sedan får jag leta och äta upp så många blåbär som möjligt. Mycket trevligt och gott. Trist bara att någon marodör har gått före och skvätt blod på några av de mest lovande tuvorna men det är bara att gå runt dem. Ibland är det ett helt gäng som går med husse och mumlar och gör anteckningar och är jag då mätt och på gott humör så brukar jag visa dem några bra ställen. Ibland har någon lagt ut en blodig älgskånk i skogen men det går jag inte på. Det är bara för att försöka förvilla mig från blåbären. När vi kommer tillbaka till bilen så brukar husse titta länge och allvarligt på mig. Man kan riktigt se hur han pöser av stolthet. Jag förstår honom. Det är inte många som har en så bra blåbärshund som mig.

Ja, vad har mer hänt?
Jag har lärt mig sjunga "Only You" tvåstämmigt med husse men det kanske jag får återkomma om.

Må gott allihop!
Vaffmors från Eder Ödmjuke
FRODO