2008-11-12

Now we're talking :-)
 But only in Swedish...



Thanks to owners for photos and reports - visit Elvis at his home here>>!

Åbyggeby 9/11 2008

Hej ! Elvis här.

Jag hade egentligen tänkt lägga ner det här med kåserier som husse kallar det. Men nu har jag efter mycket och enträget tjat från mina fans (husse alltså)fallit till föga och skriver härmed några tankar direkt från biabädden.

Det har hänt en hel del sen sist, Sookie har flyttat, en hoper valpar har kommit och gått. Asta som verkar vara en sån timid varelse gjorde abrupt slut på vänskapen med Betty, gav henne en riktig spövända en söndagskväll så hon blev tvungen att flytta. Precis som lugnet börjat lägra sig igen har dom skaffat en till valp. Nämenvafa… tänker dom med, tånageln? Den bortklippta!

Fattar dom inte att jag vill ha lugn och ro, jag har djupa sår efter Ellas härjningar på halsen och ryggen, går på penicillin, kan det inte räcka så? NÄÄDÅ en till som ska äta på en gammal sliten man, jag blir så trött! Är det konstigt att man morrar ibland kanske?

Matte har sedan haft den goda smaken att starta hundpensionat, jag kommer att vara hemma hos er mera nu lät det. OK jag tyckte att det lät bra när hon presenterade iden men nu har jag sett vidden av stolligheterna. En hel jäkla lada full med stora läskiga rottweilers, pitbullar och annat som inte liknar den trevliga rasen borderterrier mer än att dom har fyra ben. Men det har i alla fall det goda med sig att man alltid har något att skälla på om man vill och så länge dom är inom lås och bom så kan man reta dom rejält. Det är så kul!!
Matte är hemma mer så där hade hon rätt, kommer in och kelar med oss flera gånger om dan faktiskt och en del dagar får vi vara med där ute också. Och är grinden stängd till köket där vi huserar så kan man våga sig på en attack mot dom där pitbullarna, åtminstone tror jag att det är såna, dom är skitläskiga. Men som sagt bakom grinden är man kung hi hi.

Min utställningskarriär är numera avslutad så även avelskarriären. Husse och jag åkte till Roland, vår veterinär, som jag känner som en mycket trevlig och sympatisk man. Han bjuder alltid på nåt gott när man kommer på besök. Men den här gången blev jag nåt så infernaliskt trött när jag hade fått den vanliga sprutan så jag tänkte att det är bäst att ta en liten powernap i all enkelhet.

Det visade sig vara ett rätt ödesdigert beslut så här i backspegeln. När jag vaknade hade jag mist nästan hela manligheten, vilken förbaskad otur, två tikar på gång att börja löpa och där står man som en eunuck eller vad det heter och kan inte få till det hur gärna man vill. Nåväl man håller ju skenet uppe så gott det går ändå, lyfter på benet, sparkar i gruset och sträcker på sig när man går på byn. Jag tror inte att det är så många som har märkt vad som har hänt och man slutar ju inte hoppas att vetenskapen kommer på ett sätt att återställa stympningen.


Nu får ni klara er ett tag utan mig men jag kommer tillbaka, ta det som ett hot eller löfte.
Eder Elvis

Åbyggeby Gävle Sweden