MITT LIV SOM HUND HOS FAMILJEN L

Episod 4 - En ögonblicksbild ur hundlivet hos familjen L

- Dinkan pinkan, Dinkan pinkan, säger Snobben och fnissar när Dino kommer ut genom dörren och lämnar en liten pöl efter sej.

- Hajjarru, en Pirayaru, ropar han sen och kutar iväg med Dino nafsande i nacken. Simpan och Zluggan, vet ni vem jag menar, skriker han och kör med några av sina ständiga ordrim.

- Simpson och Zluggo, om jag får be, ropar jag efter honom. Herr Simpson och herr Zluggo.

Det är sensommar och fantastiskt väder. Min gode vän och faktiskt Snobbens morbror, Zluggo, är på besök hos oss över ett veckoslut. Vi ligger på gräsmattan och filosoferar.

- Han har verkligen ett ovårdat språk den unge mannen, säger Zluggo, och ruskar på huvudet. Ingen respekt för den äldre generationen.

- Ja, se dagens ungdom, säger jag, och nickar betänksamt.

Vi reser oss sakta upp och gör en lov i trädgården. Vi springer in i buskarna och runt och ut på gräsmattan. Vi springer så några varv fortare och fortare. Snobben kommer farande med Dino efter sig. Vi tar oss mot grannens staket. Pluto och Fabian är ute. Vi springer fram och tillbaka längs staketet. Jag, Zluggo, Snobben och Dino på ena sidan och Pluto och Fabian på den andra och vi skäller som galningar allihop, fram och tillbaka, fram och tillbaka, ända tills Plutos och Fabians matte kommer ut och hämtar in sina telningar. Vi fortsättar att jaga varandra runt, runt.

Plötslig märker vi att Dino krupit in i skuggan under några buskar och där ligger han och sover helt utmattad.

- Dino Fino, säger Snobben. Vet du vem jag menar, Mr Simpson.


En solig eftermiddag i våra liv då det till synes inte hände så mycket,
men som ändå rymmer stor dramatik, hälsar Simpson
med sina vänner Zluggo, Snobben, Dino och familjen L.