MITT LIV SOM HUND HOS FAMILJEN L

Episod 3 - Episod 2>> - Episod 1>>

MITT LIV SOM HUND HOS FAMILJEN L

Episod 3

Den flygande kon - några funderingar kring ett viltspår och en ny medlem anländer

”Den gången lurade jag dom i allt”, sa Snobben en dag när vi låg på gräsmattan och pustade ut efter ett race runt buskar och träd och rabatter. ”Det händer märkliga saker i skogen nuförtiden”, sa han och berättade den här historien för mej:

”Minns du den där gången när vi åkte iväg långt in i Hälsingland och till slut kom fram till ett ställe där det var en massa hundar och människor, och där var en grävling i en bur och det låg en död räv på marken. Det var makabert, rätt kymigt om man säger så.

Matte och jag gick iväg tillsammans med två killar till ett ställe där det hade hänt en fruktansvärd olycka. Du var ju med så du vet vad jag menar, vi har ju varit med om det här förut.”

”Fortsätt att berätta du” sa jag till honom, för nu ville jag höra fortsättningen.

”Jo, sa han, en fruktansvärd, ja rent hårresande olycka brukar det vara. Två djur är alltid inblandade, en ko som har blött jättemycket i en grop. Men vet du Simpan, det mest underliga är nog hur kossan har kommit därifrån för det finns aldrig några fotspår bara blodspår. Den här gången var det ett enbent rådjur inblandat. Ibland kan det vara en enbent älg.

Förut tänkte jag att älgen bar kon på ryggen hoppande på ett ben. Men kan verkligen ett rådjur bära en ko, tänkte jag sen? Ja, du hör Simpan va konstigt det är alltihop. Men det mest konstiga är att där alla spår tar slut där ligger benet, fattaru Simpan. Finns det flygande kor?

”Men Simpan, den här gången lurade jag dom allt. Jag nosade runt runt överallt, ner i hål, in under stenar. Jag sökte och sökte och jag visste hela tiden vart spåret var, men jag undvek att gå just dit. Låt han jobba, sa domaren, än är det lugnt. Och jag jobbade och jobbade och ….

Här måste jag avbryta hans historia.

”Snobben, du är en sån bebis”, sa jag och skrattade. ”Viltspår och jakt, förstår du, det är människornas sätt att känna en eggande närhet till naturen och de vilda djuren. Dom måste få hålla på med det här, det är bra för dom. Dom vill så gärna söka sina rötter och man ska låta dom hålla på med sånt dom var ämnade till från början, om dom har den rätta instinkten förstås, alla har ju inte det”.

”Nu när du vet hur det går till är det bara att spela med”, sa jag till Snobben. Han såg tvivlande ut.

”Jag är skeptisk” sa han.

- - -

Det räckte inte med en seriefigur i den här flocken det vet man ju sen Snobben dök upp, men det räckte inte med två heller tydligen. Plötsligt står det en till liten parvel i dörren. Han heter Donizetti, sa Snobben, hur han nu kunde veta det.

”God dag på dej lilla vän, sa jag. Donizetti det var ett mäktigt namn på en sån liten krabat”. Han tittade med stora ögon från den ena till den andra.

”Dino, kalla mej Dino”, sa han och skuttade fram till Snobben och bet sig fast i hans öra.

”Det är en dinosaurie”, skrek Snobben.

”En Tyrannosaurius” sa jag. Minst.

Många soliga sommarhälsningar från Simpson

genom familjen L

Snobben och Dino hälsar också