Vaffmors på er, här är Frodo igen med en ny Ljustorpsrapport.
Det är tydligen höst för löven och min päls
håller på att ramla av. Annars är här helt händelselöst
som vanligt. Promenader på dagarna och Animal Planet på
kvällarna. Vi har börjat med en ny lek som heter ”åhej”.
Vi höll på med den ett tag tills husse fick bråck.
För övrigt har jag lärt mig ”snurrarunt” och ”rullarunt”
även
om jag blandar ihop dem ibland. Om inte det vankas oxbottensalami. Då
kan jag allt.
Vi har också utökat min sångreportoar med ”O sole mio”
som komplement till ”Only you”. Husse och jag brukar göra stor
succé med dem tvåstämmigt på fester. En del
tycker att det är så bra så att vi bör gå
ut och sjunga utomhus så att fler kan njuta av vår sång.
Matte duschar mig ibland. Jag vet inte varför men det brukar sammanfalla
med att jag hittat något intressant på någon promenad
har jag märkt. Det är rätt kul att duscha med matte men
det kan jag ju inte låta henne märka så jag brukar
ge med mig först vid löfte om godis. Men jag har börjat
fundera.
Det vore väl bättre egentligen om jag fick godiset först.
Om jag nu inte skulle överleva duschen.Då skulle jag ju ha
missat en godis och duschat helt förgäves. Samma sak gäller
kloklippning där jag alltid blir lurad till tortyr av de mest lovande
löften. Tandborstning är ett kapitel för sig. Vad tror
husse och matte egentligen att tjejerna tycker när man går
och andas Stomatol på deras känsligaste delar? De måste
ju tro att man försöker vara någon sorts Charles Chaplin.
Tjejer vill jag gärna prata om. Förr var jag ju väldigt
inriktad på bordertjejer men jag har nu upptäckt att det
finns andra. Nog så intressanta. Taxtjejer till exempel. Jag känner
tre. De är lite återhållsamma men jag har dem under
bearbetning. Skam den som ger sig och den som väntar på något
gott och så vidare. Grannens Grand Danoistik har också en
förförisk doft och hon brukar
locka på mig ibland. ”Glöm det” din tokfrans, säger
husse.
Husse håller på att lära mig leta efter svamp. Jag
är jättebra på det. Jag får godis vid varje svamp
som jag hittar. Frolicbitar. Svampar finns överallt. Svamp som
svamp. Oätliga allihop. Husse har visst en annan åsikt men
det kan jag tyvärr inte ta någon hänsyn till på
det här enkla inlärningsstadiet. Vi får se om och när
han övergår till salami. Då kanske jag kan börja
prioritera
kantareller, soppar och stolta fjällskivlingar. Men jag tror husse
har långt dit. Men många skojsiga skogspromenader blir det
medan husse tror jag söker svamp. Jag önskar er alla en husse
som min.
Hallon måste jag också säga en del om. Blåbär
har tidigare varit mitt favoritbär, men nu har jag upptäckt
hallon. De är utsökta. Ofta kan beta av dem på bakbensavstånd
men ibland så måste jag be husse eller matte om att de ska
böja ner buskarna åt mig. De ser sällan hallonen men
det gör jag och sätter mig då tvärt ner och pekar
på hallonbuskarna. Husse och jag var ute en hel dag och
plockade hallon. Husse förvånade mig med att hela tiden ge
mig de bästa. De med mask i. Det är mer arom på dem
tycker jag.
Jag trodde jag hade sett det mesta här i världen och att ingenting
kunde förvåna mig mer men nu har jag sett bävrar. En
sådan skulle jag inte vilja möta ensam i en skum gränd.
Hiskeliga tänder och en jätteklubba där bak istället
för svans. Husse och jag stod länge och tittade på en
som simmade i ån och tydligen pysslade med veden inför vintern.
Efter ett tag råkade jag harkla mig
och då fick den syn på oss och dök med ett jätteplask
med klubban där bak. Höll på att skrämma vasslan
ur mig.
Det var väl allt för den här gången ha det så
bra ni kan allihop så ses vi om vi överlever vintern
Vaffmors
från eder
ödmjuke
FRODO